De som ofta syns och hörs och tar plats på arbetsplatsen hamnar naturligt i fokus. Men det finns en annan grupp som också förtjänar uppmärksamhet – de som gör stordåd i det tysta.  

Arbetslivets frontfigurer, ledare och chefer, syns och hörs ofta och hamnar naturligt i centrum. Det kommer med rollen. Samtidigt finns det även medarbetare som syns och hörs mer än andra, och ibland kan det ge ett slags informellt ledarskap.

Synligheten ger ofta fördelar i form av applåder, hejarop och status som kommer både från internt och externt håll.  

Parallellt finns medarbetare i bakgrunden som sällan eller aldrig syns eller hörs. Ibland märks de knappt. Faktum är att de ofta tar så liten plats på jobbet att de gör något avtryck i organisationen. 

Här skulle det kunna vara frestande att skriva att de blir medvetet osynliggjorda. Det kan säkert förekomma, men det hör inte till vanligheterna skulle jag säga. Nej, jag tror snarare att det är medarbetare, och det kan även vara chefer, som trivs med att verka i det dolda. 

Jag tänker på den försynta men oerhört vänliga kollegan och superdoern som jag hade förmånen att dela arbetsplats med. Där kan vi tala om en stöttepelare på jobbet! 

För det är just detta som varit så tydligt för mig – insatsen många av dessa individer gör. De är med och bär upp organisationen i det tysta, ofta utan cred.  

Jag skulle vilja säga att det handlar om stordåd som sällan uppmärksammas, idogt arbete som passerar obemärkt förbi. En insats som tas för given. Kanske har jag fel, men min erfarenhet och känsla säger något annat.  

Alla förtjänar dock att hyllas, även de som inte vill, kan eller får stå längst fram. Missa därför inte att uppmärksamma de som verkar i bakgrunden – ge beröm, ett handskrivet kort, en chokladkartong, eller blommor hemskickade någon gång ibland.  

Det är så lätt att glömma detta i allt som ständigt sker, men det är så oerhört viktigt att komma ihåg. Särskilt för de som verkligen gör det lilla extra (läs stora) på sin kant, dag för dag, år efter år.